http://www.eastandard.net/mag/InsidePage.php?id=1143997832&cid=499&
The challenges of growing up different
Published on
By Timothy Aseka
I am the first born in a family of five siblings, and the only child with albinism in my family — in fact, in the whole village. Since my birth in 1987, life has been full of challenges.
As a kindergartener at the village day school, I had to bear with children who stared at me continuously as I walked to school, played at break time and went about my chores. Many would greet me in a fake English accent.
Timothy: Government should protect citizens against discrimination. Photo/Maxwell Agwanda
Whenever I walked in public, huge crowds of children would follow me. Surprisingly, even adults would halt their work and stare until I disappeared around the corner or into the horizon.
My father advised me to make friends with the villagers. Whenever they followed, I stopped and shook hands with them. This served me well because soon they stopped whispering and greeted me by my name. Primary school was a nightmare. Albinism is characterised by short sightedness. I couldn’t see the black board. The teacher, being ignorant of my condition, would beat me up and even kick me out of class for what she termed as rudeness and laziness for ‘refusing’ to do her assignments.
To make matters worse, I did not know that a person could sit in the middle of a classroom and still be able to read the board. I did not know how I could make the teacher understand.
I was six years old and all I could do was persevere, be patient and bear the brunt of other people’s ignorance. This continued until a neighbour told my parents about Kibos School for the Blind in Kisumu. I was transferred there.
Supportive parents
A Kiswahili saying goes "uchungu wa mwana aujuae ni mzazi" (the mother knows the pain of her child).
But neither the teacher nor my parents knew the problems I was facing. To them the only difference between me and other children was the difference in skin colour and my difficulty in seeing in bright sunlight. Period.
This may sound weird, considering my father is a university graduate who had grown up with a cousin with albinism.
My mother, a primary school leaver who had never met an albino before, was less ignorant, much kinder and more understanding.
A child with albinism needs supportive parents. My parents’ ignorance led them to respond slowly to my needs. For instance, it took them a long time to realise that I needed a cap, sunglasses and sunscreen lotion. My father, a macho man, discouraged me from using lotions saying they were for women.
Inferiority complex
I had to disobey him sometimes. For instance I had to refuse work that he allocated me in direct sunlight. At times he would beat me, but I stood my ground. I did not know how to express the difficulties I was facing to him, but I knew the consequences of staying in the sun too long.
I am ever grateful to my mother for ensuring I stayed out of the sun and got caps and long-sleeved clothes.
Other challenges, I must admit, have been self-imposed. I have suffered greatly from an inferiority complex. When I joined college, I was acutely aware the institution had never had an albino student. As I pursue my educational goals and try to make friends, I continue to fear rejection, even though I know I should be bigger than that.
I hold great hopes and big dreams. Despite the challenges that I have faced as an albino, I hope society will appreciate people with albinism as normal human beings. Indeed I dream of a future where descendants with my traits will not be stared at, where ignorance shall not dictate how they shall be treated. Albinos who have beaten all odds, such as, Dr Wanyonyi of Kenyatta University, Mr Mwendwa of Kagumo Teachers’ Training College, Ms Mumbi Ngugi, a lawyer and activist and Hon Al-Shymaa Kway-Geer, a Tanzanian MP, inspire me.
Albinisme accroissant vers le haut de différent
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
http://www.eastandard.net/mag/InsidePage.php?id=1143997832&cid=499&
les défis de la croissance vers le haut de différent
édité dessus
par Timothy Aseka
je suis l'enfant aîné dans une famille de cinq enfants de mêmes parents et et seul avec l'albinisme dans ma famille - en fait, dans tout le village. Depuis ma naissance en 1987, la vie a été pleine des défis.
Comme kindergartener à l'externat de village, j'ai dû soutenir avec les enfants qui ont regardé fixement moi sans interruption pendant que je marchais à l'école, jouée au temps de coupure et abordais mes corvées. Beaucoup me salueraient dans un accent anglais faux.
Timothy : Le gouvernement devrait protéger des citoyens contre la discrimination. La photo/Maxwell Agwanda
toutes les fois que j'ai marché dans les foules publiques et énormes des enfants me suivrait. Étonnamment, même les adultes stopperaient leur travail et regard fixe jusqu'à ce que j'aie disparu autour du coin ou dans l'horizon.
Mon père m'a conseillé de faire des amis avec les villageois. Toutes les fois qu'ils ont suivi, j'ai arrêté et ai serré la main à elles. Ceci m'a bien servi parce que bientôt ils ont cessé de chuchoter et m'a salué par mon nom. L'école primaire était un cauchemar. L'albinisme est caractérisé par sightedness court. Je ne pourrais pas voir le conseil noir. Le professeur, étant ignorant de mon état, me battrait vers le haut et me donnerait un coup de pied même hors de la classe pour ce qu'elle a nommé comme rudeness et paresse pour le `refusant' de faire ses tâches.
Pour rendre des sujets plus mauvais, je n'ai pas su qu'une personne pourrait s'asseoir au milieu d'une salle de classe et encore pouvoir lire le conseil. Je n'ai pas su je pourrais inciter le professeur à comprendre.
J'étais six années et tout que je pourrais faire était de persévérer, être patient et soutenir le choc de l'ignorance d'autres. Ceci a continué jusqu'à ce qu'un voisin ait dit mes parents au sujet d'école de Kibos pour l'abat-jour dans Kisumu. J'ai été transféré là.
Les parents de support
une énonciation de Kiswahili va « mzazi de Ni d'aujuae de mwana de wa d'uchungu » (la mère sait la douleur de son enfant).
Mais ni le professeur ni mes parents n'a connu les problèmes que je faisais face. À eux la seule différence entre moi et d'autres enfants était la différence en couleur de peau et ma difficulté en voyant à la lumière du soleil lumineuse. Période.
Ceci peut sembler étrange, vu que mon père est un diplômé d'université qui avait grandi avec un cousin avec l'albinisme.
Ma mère, un jeune en fin de scolarité primaire avant qui n'avait jamais rencontré un albinos, était moins ignorante, beaucoup plus aimable et plus d'arrangement.
Un enfant avec l'albinisme a besoin de parents de support. Ignorance de mes parents la' les a menés à répondre lentement à mes besoins. Par exemple, il les a pris qu'un à long terme se rend compte que j'ai eu besoin d'un chapeau, des lunettes de soleil et de la lotion de protection solaire. Mon père, un homme macho, découragé me d'employer des lotions disant elles étaient pour des femmes.
Complexe d'infériorité
j'ai dû le désobéir parfois. Par exemple j'ai dû refuser le travail qu'il m'a assigné à la lumière du soleil directe. Parfois il me battrait, mais j'ai tenu ma terre. Je n'ai pas su exprimer les difficultés que j'étais des revêtements à lui, mais j'ai su les conséquences de rester au soleil trop longues.
Je suis jamais reconnaissant à ma mère pour s'assurant moi suis resté hors du soleil et ai obtenu des chapeaux et long-ai gainé des vêtements.
D'autres défis, je dois admettre, ai été dont on a pris soi-même la responsabilité. J'ai souffert considérablement d'un complexe d'infériorité. Quand j'ai joint l'université, je me rendais intensément compte l'établissement n'avais jamais eu un étudiant albinos. Car je poursuis mes buts éducatifs et essaye de faire des amis, je continue à craindre le rejet, quoique je sache que je devrais être plus grand que celui.
Je tiens de grands espoirs et grands rêves. En dépit des défis que j'ai relevés en tant qu'albinos, j'espère que la société appréciera des personnes avec l'albinisme en tant qu'êtres humains normaux. En effet je rêve d'un futur où des descendants avec mes traits ne seront pas regardés fixement, où l'ignorance ne dictera pas comment ils seront traités. Les albinos telle que qui ont battu toute la chance, DR Wanyonyi d'université de Kenyatta, M. Mwendwa université s'exerçante de Kagumo de professeurs', mme. Mumbi Ngugi, un avocat et un activiste et Al-Shymaa Kway-Geer de Hon, un MP de Tanzanien, m'inspirent.
Albinismo que crece encima de diferente
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
http://www.eastandard.net/mag/InsidePage.php?id=1143997832&cid=499&
los desafíos del crecimiento encima de diferente
publicado encendido
por Timothy Aseka
soy el primero nacido en una familia de cinco hermanos, y único niño con albinismo en mi familia - de hecho, en la aldea entera. Desde mi nacimiento en 1987, la vida ha sido llena de desafíos.
Como kindergartener en el externado de la aldea, tuve que llevar con los niños que miraron fijamente mí continuamente mientras que caminé a la escuela, jugada en el tiempo de la rotura y fui sobre mis tareas. Muchos me saludarían en un acento inglés falso.
Timothy: El gobierno debe proteger a ciudadanos contra la discriminación. La foto/el maxwell Agwanda
siempre que caminara en muchedumbres públicas, enormes de niños me seguiría. Asombrosamente, incluso los adultos pararían su trabajo y mirada fija hasta que desaparecí alrededor de la esquina o en el horizonte.
Mi padre me aconsejó hacer a amigos con los aldeanos. Siempre que siguieran, paré y sacudarí las manos con ellas. Esto me sirvió bien porque pronto pararon el susurrar y me saludó por mi nombre. La escuela primaria era una pesadilla. El albinismo es caracterizado por sightedness corto. No podría ver al tablero negro. El profesor, siendo ignorante de mi condición, me batiría para arriba e incluso me golpearía con el pie de la clase para lo que ella llamó como rudeness y holgazanería para el `que rechazaba' hacer sus asignaciones.
Para hacer materias peores, no sabía que una persona podría sentarse en el medio de una sala de clase y todavía poder leer al tablero. No sabía podría hacer que el profesor entiende.
Era seis años y todo lo que podría hacer era perseverar, ser paciente y llevar la parte más recia de la ignorancia de la gente. Esto continuó hasta que un vecino dijo a mis padres sobre la escuela de Kibos para la persiana en Kisumu. Allí me transfirieron.
Los padres de apoyo
un refrán de Kiswahili van “mzazi del ni de los aujuae del mwana del wa del uchungu” (la madre sabe el dolor de su niño).
Pero ni el profesor ni mis padres sabía los problemas que hacía frente. A ellos la única diferencia entre mí y otros niños era la diferencia en color de la piel y mi dificultad en considerar en luz del sol brillante. Período.
Esto puede sonar extraño, en vista de que mi padre es un graduado de la universidad que había crecido para arriba con un primo con albinismo.
Mi madre, licenciado de escuela primaria antes de quien nunca había satisfecho a albino, era menos ignorante, mucho más buena y más comprensión.
Un niño con albinismo necesita a padres de apoyo. Ignorancia de mis padres la' los condujo a responder lentamente a mis necesidades. Por ejemplo, los tomó que un de largo plazo realiza que necesité un casquillo, gafas de sol y sunscreen la loción. Mi padre, hombre macho, desalientador me de usar lociones que decía estaban para las mujeres.
Complejo de inferioridad
tuve que desobedecerlo a veces. Por ejemplo tuve que rechazar el trabajo que él me asignó en luz del sol directa. Él me batiría ocasionalmente, pero estaba parada mi tierra. No sabía expresar las dificultades que era revestimientos a él, pero sabía las consecuencias de permanecer en el sol demasiado largo.
Soy siempre agradecido a mi madre para que se asegura mí permanecía fuera del sol y conseguí los casquillos y largo-envolví las ropas.
Otros desafíos, debo admitir, he sido self-imposed. He sufrido grandemente de un complejo de inferioridad. Cuando ensamblé la universidad, estaba agudo enterado la institución nunca había tenido un estudiante del albino. Pues persigo mis metas educativas e intento hacer a amigos, continúo temiendo el rechazamiento, aun cuando yo sé que deba ser más grande que ése.
Llevo a cabo grandes esperanzas y sueños grandes. A pesar de los desafíos a que he hecho frente como albino, espero que la sociedad aprecie a gente con albinismo como seres humanos normales. Soño de hecho con un futuro donde no mirarán fijamente a los descendientes con mis rasgos, donde la ignorancia no dictará cómo los tratarán. Los albinos tales como quienes han batido todas las probabilidades, dr Wanyonyi de la universidad de Kenyatta, Sr. Mwendwa universidad entrenamiento de los profesores de Kagumo de', ms Mumbi Ngugi, un abogado y un activista y al-Shymaa Kway-Geer de Hon, una P.M. de Tanzanian, me inspiran.
Albinismo che cresce su differente
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
http://www.eastandard.net/mag/InsidePage.php?id=1143997832&cid=499&
le sfide di crescere su differente
pubblicato sopra
da Timothy Aseka
sono in primo luogo sopportato in una famiglia di cinque fratelli germani ed unico bambino con albinismo nella mia famiglia - infatti, nel villaggio intero. Dalla mia nascita in 1987, la vita è stata piena delle sfide.
Come kindergartener alla scuola di giorno del villaggio, ho dovuto sopportare con i bambini che stared continuamente me mentre ho camminato alla scuola, giocata a tempo della rottura e sono andato circa i miei chores. Molti greet me in un accento inglese falso.
Coda di todo: Il governo dovrebbe proteggere i cittadini da distinzione. La foto/Maxwell Agwanda
ogni volta che ho camminato in folle pubbliche e enormi dei bambini lo seguirebbe. Sorprendentemente, persino gli adulti fermerebbero il loro lavoro e stare fino a che non sparissi intorno al angolo o nell'orizzonte.
Il mio padre lo ha raccomandato di fare gli amici con i villagers. Ogni volta che sono seguito, ho arrestato loro ed agitato loro le mani con. Ciò lo ha servito bene perché presto hanno smesso di bisbigliare e greeted me dal mio nome. La scuola primaria era un incubo. L'albinismo è caratterizzato dal sightedness corto. Non potrei vedere il bordo nero. L'insegnante, essendo ignaro del mio stato, lo batterebbe in su e perfino mi dare dei calci da codice categoria per che cosa ha chiamato come il rudeness e laziness per `che rifiuta' di fare le sue assegnazioni.
Per rendere gli argomenti più difettosi, non ho saputo che una persona potrebbe sedersi nel mezzo di un'aula ed ancora potere leggere il bordo. Non ho saputo potrei incitare l'insegnante a capire.
Avere sei anni e tutto che potrei fare era di perseverare, essere paziente e sopportare il brunt dell'ignoranza della gente. Ciò è continuato fino a che un vicino non dicesse ai miei genitori circa la scuola di Kibos per i ciechi in Kisumu. Sono stato trasferito là.
I genitori di appoggio
un detto di Kiswahili va “mzazi del Ni di aujuae di mwana di wa di uchungu„ (la madre conosce il dolore del suo bambino).
Ma nè l'insegnante nè i miei genitori ha conosciuto i problemi che stavo affrontando. A loro l'unica differenza fra me ed altri bambini era la differenza in colore della pelle e mia difficoltà nel vedere alla luce solare luminosa. Periodo.
Ciò può suonare bizzarra, visto che il mio padre è un laureato dell'università che si era sviluppato in su con un cugino con albinismo.
La mia madre, un licenziato della scuola primario di che non aveva venuto a contatto mai di un albino prima, era meno ignara, molto più gentile e più comprensione.
Un bambino con albinismo ha bisogno dei genitori di appoggio. L'ignoranza dei miei genitori' li ha condotti rispondere lentamente ai miei bisogni. Per esempio, li ha presi che un molto tempo si rende conto che ho avuto bisogno di una protezione, sunglasses e sunscreen la lozione. Il mio padre, un uomo macho, scoraggiato me dal usando le lozioni che dico erano per le donne.
Complesso di Inferiority
ho dovuto disobey a volte. Per esempio ho dovuto rifiutare il lavoro che lo ha assegnato alla luce solare diretta. Lo batterebbe occasionalmente, ma mi sono levato in piedi la mia terra. Non ho saputo esprimere le difficoltà che ero rivestimenti a lui, ma ho conosciuto le conseguenze di rimanere al sole troppo lunghe.
Sono mai riconoscente alla mia madre per che si accerta io ho rimasto dal sole ed ho ottenuto le protezioni e lungo-ho collegato i vestiti con un manicotto.
Altre sfide, devo ammettere, sono stato assunto volontariamente. Ho sofferto notevolmente da un complesso di inferiority. Quando ho unito l'università, ero acutamente informato l'istituzione mai non avevo avuto un allievo dell'albino. Poichè perseguo i miei obiettivi educativi e provo a fare gli amici, continuo a temere il rifiuto, anche se so che dovrei essere più grande di quello.
Tengo le speranze grandi ed i sogni grandi. Malgrado le sfide che ho affrontato come albino, spero che la società apprezzi la gente con albinismo come esseri umani normali. Effettivamente sogno di un futuro a dove i discendenti con le mie caratteristiche non stared, dove l'ignoranza non detterà come saranno curati. Gli albini che hanno battuto tutte le probabilità, come, Dott Wanyonyi dell'università di Kenyatta, il sig. Mwendwa università d'addestramento degli insegnanti di Kagumo', ms Mumbi Ngugi, un avvocato e un attivista e Al-Shymaa Kway-Geer di Hon, un mp di Tanzanian, lo ispirano.
Albinism-, der herauf unterschiedliches wächst
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
http://www.eastandard.net/mag/InsidePage.php?id=1143997832&cid=499&
die Herausforderungen des Wachsens herauf unterschiedliches
an veröffentlicht
von Timothy Aseka
bin ich das zuerst getragen in einer Familie von fünf Geschwister und einzige Kind mit Albinism in meiner Familie - tatsächlich, im vollständigen Dorf. Seit meiner Geburt 1987, ist das Leben von den Herausforderungen voll gewesen.
Als kindergartener am DorfExternat, mußte ich mit Kindern tragen, die entlang ich ununterbrochen anstarrten, während ich zur Schule ging, gespielt zur Bruchzeit und über meine Chores ging. Viele würden mich in einem gefälschten englischen Akzent grüßen.
Timotheegras: Regierung sollte Bürger gegen Unterscheidung schützen. Foto/Maxwell Agwanda
, wann immer ich in die allgemeinen ging, sehr großen Massen der Kinder wurden Follow-me. Überraschend würden sogar Erwachsene ihre Arbeit und Stare anhalten, bis ich um die Ecke oder in den Horizont verschwand.
Mein Vater riet mir, Freunde mit den Dorfbewohnern zu bilden. Wann immer sie folgten, stoppte ich und rüttelte Hände mit ihnen. Dieses diente mich gut, weil bald sie stoppten zu flüstern und grüßte mich durch meinen Namen. Primärschule war ein Alptraum. Albinism wird durch kurzes sightedness gekennzeichnet. Ich könnte nicht das schwarze Brett sehen. Der Lehrer, seiend unwissend von meinem Zustand, würde mich oben schlagen und mich sogar aus Kategorie treten für, was heraus sie als rudeness und Trägheit für `ablehnend', ihre Anweisungen zu tun benannte.
Um Angelegenheiten schlechter zu bilden, wußte ich nicht daß eine Person mitten in einem Klassenzimmer sitzen könnte und noch lese das Brett. Ich konnte nicht, ich den Lehrer verstehen lassen könnte.
Ich war sechs Jahre alt und aller, den ich tun könnte, war auszuharren, geduldig zu sein und das Hauptgewicht der Unwissenheit der Leute zu tragen. Dieses fuhr fort, bis ein Nachbar meinen Eltern über Kibos Schule für den Vorhang in Kisumu erklärte. Ich wurde dort gebracht.
Unterstützende Eltern
ein Kiswahili Saying geht „uchungu wa mwana aujuae Ni mzazi“ (die Mutter kennt die Schmerz ihres Kindes).
Aber weder kannten der Lehrer noch meine Eltern die Probleme, die ich gegenüberstellte. Zu ihnen war der einzige Unterschied zwischen mir und anderen Kindern der Unterschied bezüglich der Hautfarbe und meiner Schwierigkeit beim Sehen in helles Tageslicht. Periode.
Dieses kann sonderbar klingen, in der Erwägung mein Vater ein Universitätsabsolvent ist, der mit einem Vetter mit Albinism aufgewachsen war.
Meine Mutter, ein Primärschule Leaver, dem nie ein Albino getroffen hatte vor, war weniger unwissend, viel freundlicher und mehr Verständnis.
Ein Kind mit Albinism benötigt unterstützende Eltern. Unwissenheit meiner Eltern' führte sie, auf meine Notwendigkeiten langsam zu reagieren. Zum Beispiel es nahm sie, die ein langfristiges, daß ich eine Kappe benötigte, Sonnenbrille und sunscreen Lotion feststellt. Mein Vater, ein Machomann, entmutigt mir vom Verwenden der Lotionen sagend waren sie für Frauen.
Unterlegenheitkomplex
mußte ich ihn manchmal ungehorsam sein. Zum Beispiel ich mußte Arbeit ablehnen, daß er mich im direkten Tageslicht zuteilte. Manchmal würde er mich schlagen, aber ich stand meinen Boden. Ich konnte nicht die Schwierigkeiten ausdrücken, die ich Einfassungen zu ihm war, aber ich kannte die Konsequenzen des Bleibens in der langen Sonne zu.
Ich bin überhaupt meine sicherstellende Mutter für mich blieb aus der Sonne heraus und erhielt Kappen und lang-sleeved Kleidung dankbar.
Andere Herausforderungen, muß ich zulassen, bin gewesen self-imposed. Ich habe groß unter einem Unterlegenheitkomplex gelitten. Als ich Hochschule verband, war ich die Anstalt hatte gehabt nie einen Albinokursteilnehmer akut bewußt. Da ich meine pädagogischen Ziele ausübe und versuche, Freunde zu bilden, fahre ich fort, Ablehnung zu fürchten, obwohl ich weiß, daß ich als der grösser sein sollte.
Ich halte große Hoffnungen und grosse Träume. Trotz der Herausforderungen, die ich als Albino gegenübergestellt habe, hoffe ich, daß Gesellschaft Leute mit Albinism als normale Menschen schätzt. Entlang in der Tat träume ich von einer Zukunft, der Nachkommen mit meinen Merkmalen nicht angestarrt werden, wo Unwissenheit nicht vorschreibt, wie sie behandelt werden. Albinos, die alle Vorteile, wie, Dr Wanyonyi der Kenyatta Universität, Herr Mwendwa der Kagumo Lehrer' ausbildenhochschule, Ms Mumbi Ngugi, ein Rechtsanwalt und ein Aktivist und Hon Al-Shymaa Kway-Geer geschlagen haben, eine Tanzanian Wartungstafel, spornen mich an.
Albinism- que cresce acima de diferente
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
http://www.eastandard.net/mag/InsidePage.php?id=1143997832&cid=499&
os desafios do crescimento acima de diferente
publicado sobre
por Timothy Aseka
eu sou a carregado primeiramente em uma família de cinco siblings, e única criança com albinism em minha família - no fato, na vila inteira. Desde meu nascimento em 1987, a vida estêve cheia dos desafios.
Como um kindergartener na escola de dia da vila, eu tive que carregar com crianças que olharam fixamente em mim continuamente enquanto eu andei à escola, jogada no tempo da ruptura e fui sobre meus chores. Muitos cumprimentar-me-iam em um acento inglês falsificado.
Timothy: O governo deve proteger cidadãos de encontro à discriminação. A foto/Maxwell Agwanda
sempre que eu andei em multidões públicas, enormes das crianças seguir-me-ia. Surprisingly, mesmo os adultos pararam seus trabalho e olhar fixo até que eu desapareci em torno do canto ou no horizonte.
Meu pai recomendou-me fazer amigos com os aldeões. Sempre que seguiram, eu parei e agitei as mãos com elas. Isto serviu-me bem porque logo pararam de sussurrar e cumprimentou-me por meu nome. A escola preliminar era um nightmare. O Albinism é caracterizado pelo sightedness curto. Eu não poderia ver a placa preta. O professor, sendo ignorant de minha condição, bater-me-ia acima e retroceder-me-ia mesmo fora da classe para o que denominou como o rudeness e o laziness para o `que recusa' fazer suas atribuições.
Para fazer matérias mais más, eu não soube que uma pessoa poderia se sentar no meio de uma sala de aula e ainda não li a placa. Eu não soube eu poderia fazer o professor compreender.
Eu tinha seis anos velho e tudo que eu poderia fazer era persevere, ser paciente e carregar o brunt do ignorance do pessoa. Isto continuou até que um vizinho disse meus pais sobre a escola de Kibos para a cortina em Kisumu. Eu fui transferido lá.
Os pais de suporte
um provérbio de Kiswahili vão do “mzazi do ni dos aujuae do mwana do wa uchungu” (a mãe sabe a dor de sua criança).
Mas nem o professor nem meus pais souberam os problemas que eu enfrentava. A eles a única diferença entre mim e outras crianças era a diferença na cor da pele e na minha dificuldade em ver na luz solar brilhante. Período.
Isto pode soar estranho, considerando que meu pai é um graduado da universidade que cresça acima com um primo com albinism.
Minha mãe, um leaver de escola preliminar de que nunca se encontrasse com um albino antes, era mais menos ignorant, muito mais amável e mais compreensão.
Uma criança com albinism necessita pais de suporte. O ignorance dos meus pais' conduziu-lhes responder lentamente a minhas necessidades. Por exemplo, fêz exame d que uma estadia longa realiza que eu necessitei um tampão, sunglasses e sunscreen o lotion. Meu pai, um homem macho, desanimado me de usar lotions que diz eram para mulheres.
Complexo de Inferiority
eu tive que disobey o às vezes. Por exemplo eu tive que recusar o trabalho que me alocou na luz solar direta. Às vezes bater-me-ia, mas eu estive minha terra. Eu não soube expressar as dificuldades que eu lhe era revestimentos, mas eu soube as conseqüências de permanecer no sol demasiado longo.
Eu sou sempre grato a minha mãe para que assegura-se mim permaneci fora do sol e comecei tampões e longo-sleeved a roupa.
Outros desafios, eu devo admitir, fui self-imposed. Eu sofri extremamente de um complexo de inferiority. Quando eu juntei a faculdade, eu estava aguda ciente a instituição tinha tido nunca um estudante do albino. Porque eu persigo meus objetivos educacionais e os tento fazer amigos, eu continuo a temer a rejeção, mesmo que eu saiba que eu devo ser mais grande do que aquele.
Eu prendo esperanças grandes e sonhos grandes. Apesar dos desafios que eu enfrentei como um albino, eu espero que a sociedade aprecie povos com albinism como seres humanos normais. Certamente eu sonho de um futuro em onde os descendentes com meus traços não sejam olhados fixamente, onde o ignorance não ditará como serão tratados. Os Albinos que bateram todas as probabilidades, tais como, Dr. Wanyonyi da universidade de Kenyatta, Sr. Mwendwa faculdade treinando dos professores de Kagumo', ms Mumbi Ngugi, um advogado e uma activista e al-Shymaa Kway-Geer de Hon, um PM de Tanzanian, inspiram-me.
Albinism- som växer upp olikt
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
HTTP/1.1 200 OK
Date: Sat, 25 Oct 2008 23:10:41 GMT
Server: Apache
Set-Cookie: JSESSIONID=635E2F5D5F2E95FC8805ABA19797217F.lv1-24; Path=/
X-WL-ERRORCODE: 1176
Content-Length: 4281
Connection: close
Content-Type: text/plain;charset=iso-8859-1
http://www.eastandard.net/mag/InsidePage.php?id=1143997832&cid=499&
utmaningarna av att växa upp olikt som
på publiceras
av den Timothy Aseka
I förmiddagen det första bördigt en familj av fem syskon och det enda barnet med albinism i min familj - i faktum, i den hela byn. Efter min födelse i 1987 har liv varit fullt av utmaningar.
Som en kindergartener på bydagen skolar, måste jag att uthärda med barn som stirrade på mig fortlöpande, som jag gick för att skola, lekt på avbrottstid och gick om min sysslor. Skulle många hälsar mig i en fejkaengelskabrytning.
Timothy: Regeringen bör skydda medborgare mot diskriminering. Fotoet/maxwellen Agwanda
, när som helst jag gick i offentliga enorma folkmassor av skulle barn följer mig. Surprisingly, even adults would halt their work and stare until I disappeared around the corner or into the horizon.
Min kloka fader mig som gör vänner med byinvånarna. När som helst de följde, stoppade skakade jag och räcker med dem. Detta tjänade som mig brunnen, därför att de stoppade snart att viska och greeted mig vid mitt känt. Grundskola för barn mellan 5 och 11 år var en mardröm. Albinism karakteriseras av kort sightedness. Jag kunde inte se svarten stiga ombord. Lärare och att vara okunnig av mitt villkorar, skulle slå upp mig och sparka även mig ut ur klassificerar för vad hon benämnde som oförskämdhet och lazinessen för `som vägrar' för att göra hennes uppgifter.
För att göra materier värre, visste jag inte att en person kunde sitta i en mitt av ett klassrum och stillbilden läser stiga ombord. Jag visste inte hur jag kunde göra lärare att förstå.
Jag var sex gammala år, och allt som jag kunde göra, var att framhärda, vara tålmodigt och uthärda brunten av folkets okunnighet. Detta fortsatte, tills ett grann berättade min föräldrar om Kibos skolar för rullgardinen i Kisumu. Jag överfördes där.
Understöda föräldrar
ett Kiswahili ordstäv går ”mzazien för ni för aujuae för uchunguwamwanaen” (fostra vet smärta av hennes barn).
Men neither lärare nor min föräldrar visste problemen som jag vände mot. Till dem var den enda skillnaden mellan mig och andra barn skillnaden flår in färgar och min svårighet, i att se i ljust solljus. Period.
Detta kan låta kusligt, considering min fader är en universitetarkandidat som hade upp fullvuxet med en kusin med albinism.
My mother, a primary school leaver who had never met an albino before, was less ignorant, much kinder and more understanding.
Ett barn med albinism behöver understöda föräldrar. Min förälder okunnighet ledde dem för att reagera långsamt till min behov. För anföra som exempel, det tog dem som en lång tid realiserar, att jag behövde ett lock, solglasögon och sunscreen lotion. Min fader, en macho man som avskräcktes mig från att använda lotionsordstäv var de, för kvinnor.
Mindervärdeskomplex
I måste att disobey honom ibland. För anföra som exempel mig måste att vägra arbete att han tilldelade mig riktar in solljus. Stundom skulle han slår mig, men jag stod mitt slipat. Jag visste inte hur till uttryckligt svårigheterna mig vände mot till honom, men jag visste följderna av att bli i den för långa sunen.
Förmiddag som I någonsin är tacksam till mitt, fostrar för att se till mig blev ut ur sunen och fick lock och lång-sleeved kläder.
Andra utmaningar, måste har jag medge, varit self-imposed. Jag har lidit väldeliga från ett mindervärdeskomplex. Då jag sammanfogade högskolan, var hade jag acutely medveten institutionen aldrig haft en albinodeltagare. Som jag förföljer mitt bilda mål och försök för att göra vänner, fortsätter jag för att frukta kassering, även om jag vet att jag bör vara större än det.
Jag rymmer stora hopp och stora drömmar. Illviljan utmaningarna, som jag har vänt mot som en albino, hoppas jag ska samhälle uppskattar folk med albinism som det normalamänniskor. Sannerligen drömm jag av en framtid var ättlingar med min drag ska för att inte stirras på, var okunnighet inte diktatet hur de behandlas. Albinos, som har slagit alla odds, liksom, Dr Wanyonyi av den Kenyatta universitetar, Herr Mwendwa av Kagumo lärare högskolan för utbildning, ms Mumbi Ngugi, en advokat och en aktivist och Hon al-Shymaa Kway-Geer, en tanzanisk MP, inspirerar mig.
Альбинизм вверх по по-разному
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
http://www.eastandard.net/mag/InsidePage.php?id=1143997832&cid=499&
возможности расти вверх по по-разному
опубликованному дальше
Тимоти Aseka
я буду сперва принесено в семье 5 siblings, и единственный ребенок с альбинизмом в моей семье - в действительности, в всем селе. С моего рождениа в 1987, жизнь полна возможностей.
Как kindergartener на школе дня села, я должен принести с дет которые вытаращились на мне непрерывно по мере того как я погулял к школе, сыгранной на периоде отдыха и пошел о моих chores. Много приветствовали бы меня в fake английском акценте.
Тимоти: Правительство должно защитить граждан против различения. Фотоий/максвелл Agwanda
когда я погулял в общественные, огромные толпы детей последовали бы за мной. Удивительно, даже взрослые остановили бы их работу и stare до тех пор пока я не исчезнуть вокруг угла или в горизонт.
Мой отец советовал мне сделать друзей с сельчанин. Когда они последовали за, я остановил и сотрясал руки с ими. Это служило я наилучшим образом потому что скоро они остановили прошептать и приветствовало меня моим именем. Начальная школа была кошмаром. Альбинизм охарактеризован скоро sightedness. Я не смог увидеть черную доску. Учитель, был невежественн моего состояния, побил бы меня вверх и даже пнул бы меня из типа для она термин как rudeness и laziness для `отказывая' сделать ее назначения.
Для того чтобы сделать дела плох, я не знал что персона смогла сидеть in the middle of класс и все еще не прочитал доску. Я не сумел как я смог сделать учителя понять.
Я был 6 лет старых и все, котор я смог сделать должен было persevere, быть терпеливейше и принести brunt незнания людях. Это продолжалось до тех пор пока сосед не сказать моих родителей о школе Kibos для шторки в Kisumu. Я был перенесен там.
Supportive родители
высказывание Kiswahili идут «mzazi ni aujuae mwana wa uchungu» (мать знает боль ее ребенка).
Но ни учитель ни мои родители знали проблемы, котор я смотрел на. К им единственной разницей между мной и другими дет была разница в цвете кожи и моем затруднении в видеть в ярком солнечном свете. Период.
Это может звучать weird, учитывая мой отец будет студент-выпускником университета который вырос вверх с кузеном с альбинизмом.
Моя мать, leaver начальной школы которым никогда не встретил альбиноса перед, была более менее невежественна, гораздо добросердечнее и больше вникания.
Ребенку с альбинизмом нужны supportive родители. Незнание моих родителей' вело их ответить медленно к моим потребностям. For instance, оно приняло их длиннее, котор время осуществляет что мне была нужна крышка, солнечные очки и sunscreen лосьон. Мой отец, человек macho, обескуражитый мне от использования лосьонов говоря они были для женщин.
Комплекс неполноценности
я должен disobey он иногда. For instance я должен отказать работу что он размещал меня в сразу солнечном свете. Время от времени он бил бы меня, но я стоял моя земля. Я не сумел как выразить затруднения, котор я был облицовками к ему, но я знал последствия оставаться в солнце слишком длиной.
Я всегда признательн к моей мати для обеспечивая меня остался из солнца и получился крышки и длинн-sleeved одежды.
Другие возможности, я должен впустить, self-imposed. Я терпел больш от комплекса неполноценности. Когда я соединил коллеж, я был акутово осведомленн заведение никогда не имел студента альбиноса. По мере того как я следую мои воспитательные цели и пытаюсь сделать друзей, я продолжаюсь опасаться сброс, даже если я знаю я должно быть большле чем я.
Я держу большие упования и большие сновидения. Несмотря на возможности я смотрел на как альбинос, я надеюсь общество appreciate люди с альбинизмом как нормальные людские существования. Деиствительно я мечтаю будущего где не вытаращатся выходцы с моими traits на, где незнание не продиктует как они будут обработаны. Альбиносы побейте всех фор, such as, Dr Wanyonyi университета Kenyatta, га-н Mwendwa коллеж учителей Kagumo' тренируя, госпожи Mumbi Ngugi, законоведа и актуария и al-Shymaa Kway-Geer Hon, MP Tanzanian, воодушевляют меня.
Albinisme dat verschillend groeit
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
http://www.eastandard.net/mag/InsidePage.php?id=1143997832&cid=499&
de uitdagingen van groeien van verschillend
Gepubliceerd
door Timoteegras Aseka
ik het eerste geboren in een familie van vijf siblings, en enige kind met albinisme in mijn familie - in feite, in het gehele dorp ben. Sinds mijn geboorte in 1987, is het leven volledig van uitdagingen geweest.
Als kindergartener op de school van de dorpsdag, moest ik met kinderen dragen die onophoudelijk bij me staarden aangezien ik aan school liep, die in onderbrekingstijd wordt gespeeld en over mijn karweien ging. Velen zouden me in een vals Engels accent begroeten.
Timoteegras: De overheid zou burgers tegen onderscheid moeten beschermen. De foto/Maxwell Agwanda
wanneer ik in openbare, reusachtige menigten van kinderen liep zou me volgen. Verrassend, zelfs zouden de volwassenen hun werk stoppen en zouden staren tot ik rond de hoek of in de horizon verdween.
Mijn vader adviseerde me om vrienden met villagers te maken. Wanneer zij volgden, hield ik en schudde handen met hen tegen. Dit diende goed me omdat spoedig zij ophielden fluisterend en me door mijn naam begroetten. De primaire school was nightmare. Het albinisme wordt gekenmerkt door korte sightedness. Ik kon niet de zwarte raad zien. De leraar, die onwetend van mijn voorwaarde, zou me omhoog slaan en zou me zelfs uit klasse schoppen is voor wat zij als rudeness en luiheid voor `weigerend' noemde om haar taken te doen.
Om het slechter te maken, wist ik niet dat een persoon in het midden van een klaslokaal kon zitten en nog de raad kunnen lezen. Ik wist niet hoe ik de leraar kon maken begrijpen.
Ik was zes jaar oud en alle kon ik doen was volhard, ben geduldig en draag brunt van de onwetendheid van andere mensen. Dit ging verder tot een buur mijn ouders over School Kibos voor Blinden in Kisumu vertelde. Ik werd daar overgebracht.
De steunende ouders
het zeggen Kiswahili gaat „van aujuaeNi van uchungu wa mwana mzazi“ (de moeder kent de pijn van haar kind).
Maar noch kenden de leraar noch mijn ouders de problemen ik onder ogen zag. Aan hen was het enige verschil tussen me en andere kinderen het verschil in huidkleur en mijn moeilijkheid in het zien in helder zonlicht. Periode.
Dit kan bizar klinken, is het overwegen van mijn vader een universitaire gediplomeerde die met een neef met albinisme was gegroeid.
Mijn moeder, een primaire schoolverlater die nooit een albino voordien had ontmoet, was minder onwetend, veel vriendelijker en begrijpend.
Een kind met albinisme wenst steunende ouders. De mijn ouders' onwetendheid bracht hen ertoe om langzaam aan mijn behoeften te antwoorden. Bijvoorbeeld, nam het hen oud om te realiseren dat ik een GLB, zonnebril en zonneschermlotion nodig had. Mijn vader, een macho mens, ontmoedigde me van het gebruiken van lotions zeggend zij voor vrouwen waren.
Complex Inferiority
soms moest ik disobey hem. Bijvoorbeeld moest ik het werk weigeren dat hij me in direct zonlicht toewees. Af en toe zou hij me slaan, maar ik bevond me mijn grond. Ik wist niet het hoe te om de moeilijkheden uit te drukken ik aan hem onder ogen zag, maar ik kende de gevolgen van het blijven in de te lange zon.
Ik ben ooit dankbaar aan mijn moeder voor het verzekeren ik uit de zon bleef en kappen en lang-sleeved kleren kreeg.
Andere uitdagingen, moet ik toelaten, zijn aan zichzelf opgelegd geweest. Ik heb zeer geleden aan complex inferiority. Toen ik van universiteit lid werd, was ik scherp bewust de instelling nooit een albinostudent had gehad. Aangezien ik mijn onderwijsdoelstellingen nastreef en probeer om vrienden te maken, blijf ik verwerping vrezen, alhoewel ik weet ik groter zou moeten zijn dan dat.
Ik houd grote hoop en grote dromen. Ondanks de uitdagingen dat ik onder ogen heb gezien aangezien een albino, ik hoop zal de maatschappij mensen met albinisme als normale menselijke wezens waarderen. ik droom namelijk van een toekomst waar de nakomelingen met mijn trekken niet bij zullen gestaard worden, waar de onwetendheid zal dicteren niet hoe zij zullen worden behandeld. De albino's die alle kansen, zoals, Dr. Wanyonyi van Universiteit Kenyatta, M. Mwendwa Opleidende Universiteit van van Leraren Kagumo de', Mej. Mumbi Ngugi, een advocaat en een activist en Hon al-Shymaa kway-Geer hebben geslagen, Tanzaniaanse MP, inspireren me.
[ألبينيسم-] ينمو فوق مختلفة
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
http://www.eastandard.net/mag/InsidePage.php?id=1143997832&cid=499&
التحديات من ينمو فوق مختلفة
ينشر فوق
بتيموثي [أسكا]
أنا الأولى [بورن] في أسرة من خمسة قريبات, والطفلة وحيد مع مهق في أسرتي - [إين فكت], في القرية كاملة. منذ ولادتي في 1987, قد كان حياة يشبع من تحديات.
ك [كيندرغرتنر] في القرية [دي سكهوول], أنا اضطرّ حملت مع أطفال الذي حدّ في ي باستمرار بما أنّ أنا مشيت إلى مدرسة, يلعب في كسر وقت وذهب حول عمل دوريّي. كثير حيّاني في نبرة مقلّدة إنجليزيّة.
تيموثي: حكومة سوفت حميت مواطنات ضدّ تمييز. صورة/[مإكسولّ] [أغوندا]
كلّما مشى أنا في عامّة, حشود ضخمة أطفال تبعني. بشكل عجيب, حتّى توقّف بالغهم عمل ونظرة محدّقة إلى أن أنا اختفيت حول الركن أو داخل الأفق.
[أدفيز] ي أبي أن يجعل صديقات مع القرويات. كلّما تبع هم, أنا توقّفت وهزّ أيادي مع هم. هذا خدمني جيّدا لأنّ قريبا هم توقّفوا يهمس و [غريتد] ي باسمي. [بريمري سكهوول] كان كابوس. مهق ميّزت ب [سغتدنسّ] قصيرة. أنا استطاع لم يرى اللون سوداء. ضربني المعلمة, يكون جاهلة من شرطي, فوق وحتّى رفسني من صنف ل ماذا هو دعا كخشونة و [لزينسّ] ل `يرفض' أن يتمّ تنازلاته.
أن يجعل أوامر مريضة, لم يعرف أنا أنّ شخص استطاع جلست [إين ث ميدّل وف] قاعة الدرس وبعد كنت يمكن أن يقرأ اللون. أنا لم أعرف كيف أنا استطاع جعلت المعلمة فهمت.
أنا كنت ستّة [ير ولد] وكان كلّ أنا استطاع أتمّت ثابرت, كنت صبور وحملت القوة بدنية من أخرى الناس حالة جهل. هذا استمرّ إلى أن قال جار والداتي حول [كيبوس] مدرسة لالعميان في [كيسومو]. أنا كان [ترنسفرّد] هناك.
يذهب والد
داعمة [كيسوهيلي] مثل "[أوشنغ] [وا] [مونا] [أوجو] [ني] [مززي]" (الأم يعرف الألم من طفلته).
غير أنّ لا عرف المعلمة ولا واجداتي المشاكل أنا كان واجهت. إلى هم كان الفرق وحيدة بين ي وأخرى أطفال الفرق في جلد لون وصعوبتي في يرى في ضوء شمس ساطعة. فترة.
هذا يمكن صوّتت غريبة, بالأخذ بعين الاعتبار أبي يكون جامعة متخرجة الذي كان قد نما فوق مع ابن عمّ مع مهق.
كان أمي, [بريمري سكهوول لفر] الذي تلقّى أبدا التقى أمهق قبل, أقلّ جاهلة, كثير لطيفة وكثير تفهم.
يحتاج طفلة مع مهق والد داعمة. والدي' قادهم حالة جهل أن يستجيب ببطء إلى حاجاتي. [فور ينستنس], أخذهم هو [لونغ تيم] أن يحقّق أنّ أنا احتجت غطاء, نظّارات شمس و [سونسكرين] غسول. أبي, رجل ذكوريّ, يثبّطني من يستعمل غسولات يقول كان هم لنساء.
نقص مركبة
أنا اضطرّ عصيته أحيانا. [فور ينستنس] أنا اضطرّ رفضت عمل أنّ خصّصني هو في ضوء شمس مباشرة. أحيانا ضربني هو, غير أنّ أنا وقفت أرضي. أنا لم أعرف كيف أن عبّر عن الصعوبات أنا كنت تخريج إلى ه, غير أنّ عرف أنا النتيجات من يبقى في الشمس أيضا طويلة.
أنا في أيّ وقت شاكرة إلى أمي ل يضمن أنا بقي من الشمس وحصل أغطية و [لونغ-سليفد] ملابس.
أخرى تحديات, أنا ينبغي اعترفت, يكون فرضه على نفسه. أنا قد عانيت للغاية من نقص مركبة. عندما تلاقى أنا كلية, أنا كنت بشكل حادّ مدركة المؤسسة تلقّى أبدا تلقّى أمهق طالبة. بما أنّ أنا أتتبّع أهدافي تربويّة ويحاول أن يجعل صديقات, يستمرّ أنا أن يخشى رفض, [إفن ثوو] أنا أعرف أنا سوفت كنت كبير من أنّ.
أنا أمسك أمل عظيمة وحلم كبير. على الرغم من التحديات أنّ أنا قد واجهت كأمهق, يأمل أنا مجتمعة سيقدّم الناس مع مهق ك [هومن بينغ] عاديّة. حقّا يحلم أنا من مستقبل حيث سلائل مع سماتي لن يكون سيحدّون في, حيث حالة جهل سوفت لن يأمر كيف هم سوفت كنت سيعاملون. يلهمني مهق الذي قد ضرب كلّ أرجحية, مثل, دكتورة [ونوني] من [كنتّا] جامعة, سيد [موندوا] من [كغمو] معلمات' يدرّب كلية, سيدة [مومبي] [نغج], محامية ونشط و [هون] [أل-شما] [كو-جر], [تنزنين] [مب].